Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

  

 

 

Nicke, transporten och Felicias matskål.

I tisdags var det träningsdag för lilla Nicke.
Min plan var att han skulle få hälsa lite på transporten.
Jag hade gjort iordning mumsig mat och lagt i Felicias lilla matskål.
Målet var bara att ställa skålen på rampen och att han lungt och fint skulle få äta där. Inga högre krav än så.
Jag hämtade in honom ifrån hagen, ställde upp honom på gången, borstade och kratsade hovarna.
Han är inte brydd över att stå själv med mig i stallet, det är skönt.
Men han har blivit lite trulig att kratsa hovarna på igen.
Det går men han rycker lite och har sig.
Sen gick vi ut till transporten.
Men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Nicke var nämligen rädd för Felicias skål!
Den tänkte han minsann inte gå nära.
Och då föll ju hela ide'n kan man ju säga..
Men skam den som ger sig.
Efter mycket lock och pock så kunde han tänka sig att stå vid transporten och äta maten om jag matade honom, skålen kunde man icke äta ur.
Så det så!
När han stod där lungt så avslutade jag och släppte ut honom i hagen.
Håhåjaja, hästar alltså...
Dagarna efter fick han inte sin mat i krubban i boxen utan på golvet i Felicias skål så att han skulle vänja sig vid den.
Vilket han också gjorde så jag får hoppas på bättre lycka vid nästa träning.
Knas-Nicke!

 

Milstolpe

 

Måndagen den 8 februari 2016 kl. 08:05

Taggar:

Uniks träningsdagbok | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Två milstolpar och en himla bra träning!

I fredags var jag och Campina upp till Älvkarleby och tränade dressyr för vår tränare Lotta.
Vi har inte tränat sen långt innan jul så jag hade inte så stora förväntningar.
Men det gick så himla bra!
Campina kändes finare än någonsin och Lotta påpekade flera gånger att hon rörde sig mycket mer och större samt var stadigare än vad hon har varit förut.
Jag hade Roslagsterapeuten ute ett par dagar innan och Campina fick både laser och massage.
Det måste ha varit det som gjorde så stor skillnad!
Även jag fick lite beröm. Lotta sa att jag har börjat hitta min kropp bättre och det tycker jag också. Jag har hittat tillbaka lite till min ridning igen.
Himla kul var träningen i alla fall.
Vi tränade som vanligt mest på rakriktning eftersom Campina har varit så himla sned. Vi fick rida runt fyrkanten, öka på långsidorna, korta upp och forma på kortsidorna och sen rakrikta och öka igen på nästa långsida.
Campina var glad och arbetsvillig.
Sen fick vi även träna lite öppna och där märkte jag att jag själv satt fast i höften.
I höger varv gick det bra att föra fram vänster höft med i vänster varv tog det stopp när jag skulle föra fram höger höft.
Dags att boka kiropraktorn till matten tänkte jag och det gjorde jag också några dagar senare.

Vi passerade även två milstolpar förra veckan jag och Campina.
Dels så lastade vi själva och åkte själva ned till ridhuset och red ett pass, lastade och åkte hem igen. Jag har inte kunnat lasta henne själv förut. Mannen har alltid fått vara med och lägga på bommen bakom henne när jag har ledit in henne i transporten. Men nu fixade vi det alltså själva. Milstolpe!

En annan liten seger var när vi red ut med grannarna Frida och Nox.
Frida stannade vid ett ställe och sa att det fanns två vägar som ledde dit vi skulle. En med ett dike som man måste rida över och en utan.
För ett par månader sedan hade jag sagt "UTAN" med skräck i rösten men nu sa jag att det spelar ingen roll. Frida valde diket.
Diket var dessutom vattenfyllt till bredden och var ca en halvmeter brett.
Nox krånglade och ville inte alls hoppa det läbbiga diket.
Frida försökte ett tag men frågade sen om vi kunde gå före.
Då har alltså Campina sett sin kompis vägra hoppa men ändå går hon snällt förbi, sänker huvudet för att kolla var hon ska sätta fötterna, jag håller i mig i manen och hon tar ett stort skutt över till andra sidan där hon snällt stannar.
Hon är så bäst...
Vid ett annat tillfälle så såg Nox spöken, stannade och vägrade gå.
Campina bara gick förbi när jag bad henne. Hon är så himla duktig.
Annars kan ju hästar bli struliga om de ser kompisen krångla i och med att de är flockdjur.
Igår red vi ut en sväng tidigt på morgonen för jag hade aktiviteter hela dagen sen på annat håll.
Det var alldeles tyst i skogen och det var så mysigt att skritta där, bara jag och Campina..

 

Måndagen den 8 februari 2016 kl. 07:52

Campina Grande | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Taggar

Milstolpe hingst vegetarisk spånpellets Thorslunda Milstolpe1 dressyr lösdrift dräktig Bella galopp kryss häst Dusse Miltolpe förrätt gryta Lasagne kaka logfest varm i höger fram hästtidningar Chalil hovslagare bocka

Kategorier

Campina Grande

Hemligheten

Info

Obsidian af Bolka

Recept

Unik af Bolka

Uniks träningsdagbok

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

www.busenkelt.wordpress.com

www.bukefalos.com

www.hästsverige.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.