Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

  

 

 

Kissing Spines

Här kommer inlägget om Campinas skada.

Hon har alltså kissing spines. Men vad är då kissing spines?

Först tar vi lite fakta och längre ned berättar jag lite mer om Campinas ks (kissing spines).

 

Kissing spines  är förändringar i bröst- och/eller ländkotornas tornutskott.

Tornutskotten är närmare varandra än normalt eller har förändringar i form av ökad bentäthet (skleros), minskad bentäthet (lysis) eller så kan de till och med vara i kontakt med varandra eller vara sammanvuxna.
 

Vad är tornutskott?

 

Hästens ryggrad består av 7 halskotor, 18 bröstkotor, 5 eller 6 ländkotor, 5 korskotor (som är sammanvuxna till ett korsben) samt mellan 15 och 21 svanskotor.
Varje kota har flera olika utskott, till exempel ledutskott som utgör ledytorna mellan kotorna, dessa kallas facettleder, samt tornutskott som pekar uppåt (dessa är som längst där de formar manken). Till tornutskotten fäster både ligament och muskler och deras funktion är att förmedla kraften från muskler till kotkroppen.

Tornutskotten ser lite ut som golfklubbor.

Hästens rygg.

Här är en bild på en häst med ks, man kan se att tonutskotten ligger emot varandra.

 

Hur uppkommer ks?

Hästar kan vara födda med ks men kan även utveckla ks av dålig ridning.

En häst är som bekant inte gjord för att bära en ryttare. Den bär naturligt ca 60% av sin vikt på frambenen.

Lägger man dessutom på ryttarens vikt på detta blir det stor belastning på hästens rygg och framben.

För att motverka skador på dessa måste den lära sig att bära sin ryttare mer ergonomiskt.

Det är därför man rider dressyr.

Förutom att man får en lydig häst av dressyr så vill man få hästen att sätta  sina bakben mer under sig, ta mer vikt på dem och bli lättare framtill.

Enkelt förklarat.

Detta är inte alltid så lätt så därför är det viktigt/nödvändigt att regelbundet träna dressyr för instruktör.

Man kan jämföra lite med människor.

Om du ska lyfta en tung låda så är det ju lättare att stå med raka ben och böja ryggen men gör du det ofta kommer du att få problem med ryggen.

Det är jobbigare att böja på benen och lyfta med rak rygg men mycket mer ergonomiskt och du slipper att få ont i ryggen.

För hästen är det lättare att springa med 60% av vikten på frambenen och huvudet i vädret som den gör i hagen men till slut kommer den att ta skada av detta oergonomiska sätt att bära sin ryttare.

Det förstår ju inte hästen så det är ryttarens ansvar att utbilda sig själv och sin häst.

Det är viktigt för alla hästar att gå i form som man kallar det men livsviktigt för en häst med ks.

 

Ks är lurigt.

En häst kan ha  lindrig ks (lite tätt mellan tornutskotten) eller svår ks (sammanvuxna tornutskott) och allt där emellan. En häst med lindrig ks kan fungera bra eller inte alls och likadant med en häst som har svår ks. Det är olika.

 

För 10-15 år sedan avlivade man hästar direkt om ks upptäcktes. Nu vet man att det ofta finns en hel del man kan göra för dem för att de ska fungera som ridhästar.

Det finns operationer till exempel, men det vet jag väldigt lite om eftersom det inte har varit aktuellt för Campina därför skriver jag heller ingenting om det.

 

Rätt träning och noggrann omvårdnad är viktigt om man har en ks häst.

Här är några viktiga punkter:

 

*De måste alltid ridas i form.

*De får aldrig ställas av, gå på bete, eller vila för länge för då tappar de ryggmuskler och blir sämre.

*De får aldrig bli kalla om ryggen utan måste täckas noga vid regn och blåst.

*Deras träning måste varieras med avsuttna aktiviteter t.e.x promenader och tömkörning.

*De behöver träffa en massör eller equiterapeut regelbundet. (6-8 vecka för oss)

*Regelbundna vetcheckar (var 6:e månad)

*Utprovad bra sadel.

*Bra underlag, de får inte ridas på mjuka och/eller lösa underlag. Fast underlag med bra grepp är viktigt.

 

När kan man misstänka ks, vilka är symtomen?

Det kan vara våldsamma symtom som sadeltvång eller att hästen helt enkelt inte vill ha ryttaren kvar på ryggen.

Men även mindre symtom som "bara" en öm och stel rygg, svårigheter med galoppen eller kanske lite grinig att sadla.

 

Det var lite fakta som jag har forskat fram via veterinärer och internet.

Nu lite om Campina och hennes ks.

 

Hur upptäckte vi Campinas ks?

Campina var i full tävlingkondition och tävlades upp till 1.25 hoppningar när hon kom till oss och fungerade bra.

Men här skogsmullades hon mest vilket hade varit toppen för vilken häst som helst men hon började kännas knackigare och knackigare.

Dessutom var hon arg på sadeln och högg i luften när Mannen sadlade, trots jättefina utprovade sadlar.

Hon satte huvudet i vägen när man skulle gå in på hennes högersida för att borsta.

Först trodde vi att hon bara ville gosa men efter ett tag märkte jag att hon bara gjorde det på högersidan.

När man väl var där och skulle borsta så surade hon när man borstade.

Hon kunde gå iväg i hagen när man skulle ta in henne och väl inne på gången såg hon ut ledsen ut.

I ridningen var hon markant mycket svårare i vänster varv och tenderade att gå med tagen bakdel där.

Tittade man på henne bakifrån på gången så såg man att hon alltid stod i en böj plus att hon var ojämnt musklad i rumpan.

Hon vilade alltid samma bakben.

Det var många små signaler som gjorde att vi började misstänka att något inte stod rätt till.

Droppen var när vi tog ut en kiropraktor till henne och hon blev jättearg när han försökte behandla ryggen!

Då åkte vi in till kliniken med henne.

Ryggen röntgades och vi såg på veterinären när han kom ut att det inte var bra..

Han bad oss komma in på hans rum och sitta ned och sen berättade han för oss att vår älskade fina häst hade svår kissing spines.

Hon är mer eller mindre ihopväxt i hela ländryggen och att det tyvärr är medfött.

Vi åkte med tunga hjärtan därifrån.

För att göra en lång historia kort så tog jag över henne eftersom jag är mer intresserad av dressyr och rehabträning än vad Mannen är.

Vi har kämpat på hon och jag, förstås haft lite små bakslag men nu *peppar peppar* så fungerar hon bra.

 

Detta är Campinas och mitt upplägg:

Jag följer de viktiga punkterna som jag skrev högre upp i inlägget.

 

*De måste alltid ridas i form

Jag rider henne alltid i form. (Förutom när jag skrittar fram eller av förstås).

Hon får aldrig spänna sig när jag rider. Om hon spänner sig i traven får jag mjukt sakta av till skritt, få henne att slappna av innan vi kan komma fram i trav igen. Ibland kanske det inte blir så mycket travsträckor i skogen men då tröstar jag mig med att övergångar är nyttigt. Andra gånger går hon som tåget, man får anpassa sig efter dagsformen.

Jag går alltid med henne 10 minuter innan jag sitter upp när jag ska rida på ridbanan för att ryggen ska vara mjuk och avslappnad. Bra uppvärmning för mig också.

Jag skrittar alltid av henne avsuttet.

Uppvärmningen brukar bestå av trav och galopp en liten stund längs fyrkantspåret på halvlånga tyglar, det gillar hon.

Inpännigstyglar använder jag inte. Jag är generellt allergisk mot inspänningstyglar, har aldrig förstått vitsen med dem och extra mycket anti är jag på en ks-häst. Hon får inte känna sig låst och därmed spänna sig.

Vi rider mycket skänkelvikningar, även i skogen. Det mår hon bra av har jag märkt.

Vi brukar flytta fram och tillbaka, fram och tillbaka över grusvägarna.

 

* De får aldrig ställas av.

Det är ju lite stressande när man är sjuk till exempel för Campina måste gå. Jag har som regel att hon aldrig får vila mer än två dagar i följd. Som tur är har jag en snäll sambo som kan promenera med henne. Mitt jobb gör att hon står måndag och onsdag varje vecka, det betyder att jag måste motionera henne alla andra dagar i veckan. Kan vara jobbigt ibland om det är en vecka med mycket andra aktiviteter.

 

*De får aldrig bli kalla om ryggen.

Hon får aldrig gå utan täcke vid regn eller blåst. Om det regnar en hel dag så är det det tjockaste vintertäcket som gäller och in lite tidigare än vanligt. Regntäcke fungerar inte dessa dagar då får hon ont i ryggen. Trots tjockt vintertäcke och att hon får gå in tidigare så är hon ofta öm ändå för att hon har stått och spänt sig.

Då går jag en promenad på ca 40 min med henne, sen lägger jag på en back on track-pad samt ett tjockt innetäcke. Det brukar fungera. Det gäller alltså att följa SMHI slaviskt, timme för timme.

 

* Deras träning måste varieras med avsutten träning.

Så här kan en vecka se ut för oss:

Måndag: Vila

Tisdag: Dressyrpass

Onsdag: Vila

Torsdag: Uteritt 40 minuter

Fredag: Avsutten promenad 40 minuter eller tömkörning

Lördag: Dressyrpass eller uteritt.

Söndag: Uteritt.

Jag önskar att jag kunde tömköra mer än vad jag gör men mina trasiga handleder gillar inte tyngden av tömmarna så det kan jag bara göra när jag har bra perioder.

Promenaderna brukar oftast vara på asfalt men ibland kör vi off road och går rakt ut i granskogen och lyfter på tassarna över stock och sten. Campina gillar promisar.

Jag mår bra av promisar. När det regnar på tvären och vi är ute och går brukar jag tänka att det är en fördel att ha en ks häst. Jag skulle aldrig promenera i ur och skur utan henne i andra änden av snöret. Så jag får prima motion tack vare henne.

Jag rider henne aldrig mer än tre dagar i följd för att spara hennes rygg.

 

*Regelbunden träff med massör/equiterapeut

Innan mina handleder blev så här dåliga masserade jag henne själv (jag har gått massagekurser för häst) men nu överlåter jag det till Roslagsterapeuten.

Massagen behövs i underhållande och förebyggande syfte. Jag märker på Campina om det går för länge mellan gångerna, då blir hon lite sur vid borstning.

 

*Regelbundna vetcheckar.

Ja, det har vi precis börjat med men jag tror att det är jätte viktigt för att upptäcka begynnande skador. Det är ju väldigt lätt att det blir sekundära skador som till exempel kotledsinflammationer på en häst med ryggproblem.

 

*Utprovad bra sadel.

Det tror jag är superviktigt. En sadel som passar är förstås viktigt för alla hästar, lika viktig som löparskon är för löparen. Men extra viktigt på en ks häst eftersom det är i ryggen de har problem. En illasittande sadel gör att de spänner sig och det får de absolut inte göra. Vi åker 2 timmar enkel väg för att prova ut sadel hos en erkänt duktig sadelutprovare. Väl värt det.

 

*Bra underlag

Jag sladdar vår ridbana nästan varje gång jag ska rida och måste kontrollera vad det är för underlag om jag ska åka bort och träna med henne. Det måste vara fast underlag med bra grepp, djupa underlag klarar inte ks häst av. Hellre för hårt än för mjukt.

 

Varför skriver jag detta inlägg egentligen?

Jo, för när Campina fick sin diagnos så dammsög jag förtvivlat nätet efter andra med samma diagnos, tips hur man som medioker hobbyryttare kan få sin älskade vän att må bra och efter solskenshistorier om hästägare som har fått sin häst att fungera.

men hittade inte mycket. Mest tråkiga historier med tråkigt slut.

Än så länge har det gått bra med Campina och därför vill jag dela med mig av vad som har fungerat för oss för att kanske kunna ge någon i samma situation lite hopp.

Observera att jag absolut inte är något proffs utan allt jag har skrivit här är mina tankar och funderingar.

Det är ganska mycket jobb med en ks häst men väl värt det tycker jag.

Egentligen är det inga konstigheter, alla hästar ska väl skötas på liknande sätt, skillnaden är att med en ks häst får man kvitto direkt om man slarvar.

Jag och min älskade Campina Grande

Om någon nån gång läser det här och har frågor om oss och vårt upplägg så är du mer än välkommen att höra av dig antingen i kommentarsfältet eller på mejlen.

 

 

 

 

 

 

 

Fredagen den 22 maj 2015 kl. 11:28

Campina Grande | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

Vetcheck av Campina

Igår var vi på hälsocheck med Campina.

Jag har haft henne nu i drygt ett halvår och kände att jag ville kolla att det går åt rätt håll eller upptäcka eventuella nya skador i tid.

Jag är trots allt ingen professionell beridare utan en högst medioker hobbyryttare och Campinas skada är ganska allvarlig.

Jag har dammsugit nätet på info om hennes skada och tränat henne efter det och min magkänsla och nu kände jag att det var dags att kontrollera resultatet.

Min dressyrtränare tycker att hon ser fin ut, sadelutprovaren tyckte att hon såg fin ut men själv så nojjar jag och analyserar henne från topp till tå, varje dag.

Jag har oroat mig för en galla på ena bakbenet samt att jag tycker att hon sätter samma bakben lite utanför frambenet när vi går våra promenader.

Så när vi åkte in igår så hade jag redan börjat planera för hennes boxvila och vistelse i sjukhage...

När jag anmälde henne till vetchecken så ville jag ha den veterinären som vi har haft till Campina för han känner henne och kan på så sätt se försämring eller förbättring.

Men han hade slutat!

Som tur var fick vi en annan veterinär som jag tycker om.

Jag bad tjejen i receptionen när jag ringde att veterinären skulle läsa igenom Campinas journal ordentligt.

Det hade hon gjort och när vi kom in igår sa hon att Campinas röntgenplåtar verkligen inte såg roliga ut..

Men det visste vi ju redan.

Vi tog ut henne på gången och vetchecken började.

Hon fick springa fram och tillbaka på hårt underlag, longeras på mjukt underlag och sen böjprov.

Veterinären sa att det var kul att se att en häst med så svår kissing spines (jag ska skriva ett mer ingående inlägg om diagnosen och vad det innebär) ändå kunde fungera så bra och vara så fint musklad.

Hon vände sig till sina veterinärstudenter flera gånger och sa att vänta tills ni får se den här hästens plåtar, de är inte roliga och ändå är hon så här fin.

Jag höll på att spricka av stolthet.

Jag inbillar mig hela tiden att hon inte är så musklad som hon borde så det var otroligt skönt att höra henne säga så.

Hur gick vetchecken då?

Den gick bra!

Hon hade yttepytte liten reaktion på vänster fram och höger bak men veterinären sa att hon är ingen unghäst utan en 12 år gammal hopphäst och då kan man inte förvänta sig att hon ska vara helt ren.

Dessutom har hon kissing spines med allt vad det innebär.

Ryggen kändes bra när hon väl fick känna på den...

Campina är vaksam om sin rygg eftersom det har gjort ont i den förr.

Jag får känna på den utan problem (det gör jag ju varje dag) men hon gillar inte att främmande människor tar på den.

Det var skönt att höra att hon inte hade ont nu.

Hon ska får lite antiinflammatoriskt nu i alla fall i 10 dagar men ridas som vanligt.

Mest för säkerhets skull och för att hjälpa henne lite på traven.

Vi kom överens om att en vetcheck en gång i halvåret nog är en god idé för Campina och att hon förmodligen kanske kommer behöva antiinflammatoriskt då och då under sitt liv för att må bra.

Huvudsaken är att vi inte behöver spruta hennes leder med cortison känner jag.

När veterinären sa att hon såg fin ut och att det bara var att tuta och köra fick jag tårar i ögonen och kände för att kasta mig runt halsen på henne....

Jag kramade Campina istället, det kändes mer lämpligt.

Det känns så himla himla kul!

Allt har ju kretsat runt att rehabilitera henne tills nu.

Nu kan vi träna satsa mot tävling!

Frisk häst *peppar peppar* och ny dressyrsadel.

Cardento-dottern ska bli dressyrstjärna!

Lyckligt ekipage!

 

 

Fredagen den 22 maj 2015 kl. 08:56

Campina Grande | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Taggar

Milstolpe hingst vegetarisk spånpellets Thorslunda Milstolpe1 dressyr lösdrift dräktig Bella galopp kryss häst Dusse Miltolpe förrätt gryta Lasagne kaka logfest varm i höger fram hästtidningar Chalil hovslagare bocka

Kategorier

Campina Grande

Hemligheten

Info

Obsidian af Bolka

Recept

Unik af Bolka

Uniks träningsdagbok

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

www.busenkelt.wordpress.com

www.bukefalos.com

www.hästsverige.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.