Sadel och tränsträning samt tur till ridbanan.

Ja tiden går fort.

I september börjar han förskolan, då ska han åka till en vän till mig som jobbar med unghästutbildning tillsammans med sin sambo.

Vi har övat lite med sadel och träns.

159 cm hög är han nu.

Och finast i världen förstås.

 

Han är så en himla kul och positiv kille.

I förrgår skulle jag och Emil miljöträna honom lite. Vi byggde upp en liten bruksridningsbana bestående av bommar på marken och två olika sorters mattor att gå på. Till moraliskt stöd hade vi Felicia. Vi tänkte att hon som är lugnet själv kunde hjälpa Nicke om det blev för läskigt.

Det hade inte behövts..

Nicke hade bråttom över bommarna för han ville kolla in mattorna som låg längre bort.

Vi skulle passera en liten rund grönröd plastmatta innan vi kom fram till den stora mattan. Den stora mattan är en grön matta av modell torka av skorna. Ni vet en sån med plastpiggar i klungor.

Den skulle vi alltså gå över. De flesta hästar tycker att sånt är lite obehagligt. Men inte Nicke.

Den största utmaningen var att få honom att gå över mattan utan att ta den med sig i munnen..

 

Vi gick över den ett par gånger och sen tog vi den lilla runda. Den ville han sååå gärna leka med så till sist fick han det.

Överlycklig häst tog upp mattan i munnen och slängde den hit och dit över huvudet.

Lattjolajbanlåda!

Det är min farmor som har virkat den mattan av plastremsor så jag hoppas att hon tittade ned från ett moln och smålog åt tokigheterna.

 

Efter en stund konstaterade jag och Emil att det var nog inte så mycket mer att träna på idag så vi gick tillbaka till stallet.

Senare hände en ännu roligare sak.

Mannen och jag skulle leda ut Nicke och Balder till betet och passerar då ridbanan där grinden står öppen.

Nicke skiner upp och håller nästan på att meja ned mig för han skulle minsann in på ridbanan och leka mera!

 

Ridbanan är alltså roligare än betet??

Älskade knashäst.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *